Kategori: Nyheter

Du har väl inte missat att du kan bli volontär på Vegoforum? Kom på vårt öppna planeringsmöte via Zoom den 10 februari kl. 18–19 för att engagera dig!

Anmäl dig via facebook – där du även hittar länken till Zoom-mötet!

Johan Jörgensen, även känd som ”Mr Foodtech” är en av grundarna av Sweden Foodtech. Du ser även honom tala lösningar och framtid på Vegoforum DIGITAL 2020 den 5 december då vi har tema “Vego i politiken”.

”Mr Foodtech” Johan är en av grundarna av Sweden Foodtech, som hjälper små och stora företag att navigera rätt i framtidens matsystem. Varje Covid-fritt år arrangerar organisationen Smaka Good Food Festival – en av världens största matfestivaler.

Johan talar ofta på temat ”framtidens mat” i Sverige såväl som internationellt och rådger investerare och företagsledare i strategiska frågor kopplade till framtidens mat. Hans huvudsakliga tes är att ”mat är bara data” och att nästa generations matsystem måste baseras på biologisk mångfald. Johan har jobbat med och investerat i teknikrelaterade verksamheter sedan webben uppfanns och har ett unikt nätverk inom foodtech-världen. Bland alla alumnis från Handelshögskolan i Stockholm har han dessutom det i särklass största och yvigaste skägget.

Du ser och hör Isabel Von Krusenstierna från Fältbiologerna prata lösningar på klimatkrisen på Vegoforum DIGITAL 2020 den 5 december då vi har tema ”Vego i politiken”.

Text: Maria Fornstedt

-Det är orimligt att hållbar konsumtion ska kosta mer än så kallade vanliga produkter, säger Isabel Von Krusenstierna. Hon är fältbiolog tillhörande Göteborgsdistriktet och vegan sedan ungefär tre år tillbaka.

– Jag har ingen exakt tidpunkt när jag blev vegan, det var en flytande gräns.
Men en dag slutade Isabel att äta animaliska produkter, men det tog långt tid innan hon började kalla sig vegan. Hon tyckte att folk hade för många förutfattade meningar om veganism och hur veganer är. Det var inte förrän människor började känna igen henne från olika djurrättssammanhang som hon började använda ordet vegan om sig själv.

Fältbiologerna värnar om den biologiska mångfalden och ett hållbart jordbruk. Ett jordbruk som inte är fossilberoende, som inte använder sig av maskiner som krossar biologiskt viktiga insekter och som inte satsar på GMO- grödor.
– GMO kan leda till att bönder sätts i beroendeställning gentemot stora företag och dessutom finns det risk att GMO slår ut andra arter inom det biologiska systemet.

Fältbiologerna anser att vi måste minska den animaliska konsumtionen och har antagit ett kostprogram för sina nationella arrangemang.
Isabel menar att vi måste se över vad vi konsumerar. Äta mer växtbaserat och ekologiskt till exempel. Ja, konsumera mer genomtänkt helt enkelt.

Däremot menar hon att det är politikerna som ritar upp spelplanen:
– Om politikerna bestämmer sig för att underlätta för ekobönder eller bestämmer sig för att vi måste äta mer växtbaserat då är det troligt att det blir så. Personligen tycker jag att det skulle vara fullt rimligt att använda politiska styrmedel för en mer hållbar konsumtion.

För det borde ju vara enklare för alla att konsumera hållbart. Och billigare. Och på ett plan är ju styrmedlen redan på plats. De behöver bara riktas mot en växtbaserad konsumtion till exempel.

Så människors attityder när det gäller det växtbaserade, hur ändrar man dem?
Isabel tror att man kan ändra språkbruket, som att inte lägga så stor vikt vid ordet vegan. Och samtal. Prata med människor och förklara hur man tycker, ansikte mot ansikte:
– Samtalet formar ju hur vi tänker.

Att prata om den biologiskamångfalden och vad naturen har att vinna på det här. Tydlig information. Aktioner och manifestationer tror Isabel kan ge mycket.

Och vad äter en fältbiolog själv då?
– Personligen äter jag helt växtbaserat. Och jag gör det av etiska skäl, så jag kan till exempel inte tänka mig att äta vildsvin. Även om det som fältbiolog kan finnas skäl till att göra det för den biologiska mångfaldens skull. Vildsvinsöverskottet hotar ju andra mer utsatta arter.

Oskar Lindgren är kommunikatör på organisationen We Don’t Have Time. På Vegoforum 2020 DIGITAL den 5 december kan du se honom prata lösningar på klimatkrisen, då vi har tema “Vego i politiken”.

Intervju: Maria Fornstedt

– Vem är du?

Mitt namn är Oskar Lindgren och jag jobbar som kommunikatör på We Don’t Have Time samtidigt som jag läser en masterutbildning inom hållbar utveckling på Uppsala universitet. När jag inte studerar eller jobbar åker jag skidor, sitter på en cykel eller idrottar. Aktivitet är det bästa jag vet. Jag älskar att vara i naturen och fastnade i våras (som många andra) i odlingsträsket – älskar att odla min egen mat! Favoriten är grönkål.

– Vilka är ”We don’t have time”?

We Don’t Have Time är världens största sociala nätverk för klimatfrågan. Vi tror på nätverksskapande och lösningar för att stoppa klimatkrisen. Därför erbjuder vi företag, organisationer, myndigheter och kommuner att ingå partnerskap med oss och dra nytta av våra olika digitala verktyg. Genom att använda dessa kan organisationer öka engagemanget för sitt klimatarbete till nytta för alla deras intressenter samt ingå partnerskap för att få ännu större genomslag.

– Vad är ert mål med organisationen?

Vår grundare Ingmar Rentzhog startade We Don’t Have Time 2017 med målsättningen att driva på agendan för klimatet genom kraften av sociala medier och samverkan. Vi vill bidra till att lösa klimatkrisen genom att bygga partnerskap och synliggöra alla de fantastiska lösningar som finns idag. Som världens största sociala nätverk har vi över 25,000 medlemmar och 700,000 följare. Organisationer som använder våra tjänster är t.ex. Ericsson, Exponential Roadmap, Goodwings och Reformaten.

– Vad har ni för idéer när det gäller en hållbar livsmedelsproduktion?

We Don’t Have Time bidrar till skapandet av en hållbar livsmedelsindustri genom att skapa partnerskap. För att åstadkomma en hållbar produktion och konsumtion av livsmedel behövs breda samarbeten. Livsmedelsföretag, konsumenter, myndigheter, politiker, aktivister och distributörer. Alla måste inkluderas.

Livsmedelsdebatten är ofta uppdelad i olika block, där aktörer arbetar inom sina bubblor i sina respektive silos. Detta har vi inte tid för. Därför jobbar We Don’t Have Time för att knyta samman aktörer som vill bidra till en mer hållbar värld och livsmedelsproduktion. En av våra partners är exempelvis Reformaten, en folkrörelse som vill bidra till ett mer hållbart matsystem.

Utöver att skapa samarbeten och partnerskap bidrar We Don’t Have Time till att synliggöra debatten kring matsystemet och lyfta smarta lösningar. Vårt nätverk är fullt av innovativa tänkare, drivna entreprenörer och forskare som alla använder vår plattform för att påverka och driva agendan för att mer hållbart matsystem.

Exempel på detta är Gustav Johansson, också känd som kocken bakom Jävligt gott, som använde We Don’t Have Time för att driva kampanjen #Savetheveggierburger. Kampanjen syftade till att väcka debatt kring förslaget om att förbjuda orden ”vegokorv” och ”vegoburgare” i EU. Detta förslag röstades ner under hösten 2020, där Gustavs kampanj var i högsta grad bidragande.

Ännu ett exempel på hur vi driver agendan för ett mer hållbart matsystem är genom att dela ut priser till bästa klimatkampanj. Detta pris gick 2020 till Emma Bergeling som genom sin kampanj på We Don’t Have Time gav klimatkärlek till Oatly för att de börjat räkna ut klimatavtrycket på alla sina produkter.

Till sist genomför vi också globala no-fly konferenser för att diskutera klimatlösningar. Under våren 2020 genomförde vi Earth Day Week med över 500,000 tittare dagligen. En dag hade temat ’Mat och jordbruk’ där vi diskuterade de senaste lösningarna i matsystem tillsammans med företag såsom MAX, Too Good To Go samt forskare och politiker.

– Vad har ni för idéer när det gäller en hållbar livsmedelskonsumtion?

We Don’t Have Times uppgift är inte att föreslå vilka typer av skatter som ska införas eller hur vi som konsumenter ska äta. Vår uppgift är snarare att lyfta diskussionen om dessa frågor och skapa samarbeten mellan och inom sektorer för att hitta de lösningar som behövs. Genom att skapa dessa samarbeten driver vi på den globala agendan för ett mer hållbart matsystem, vilket är avgörande om vi ska lyckas med klimatomställningen.

– Vad bör vi göra som konsumenter?

Vi tror på konsumentmakt. Genom att ifrågasätta och ställa krav på företag, organisationer och politiker kan vi skapa förändring. Både genom att handla klimatsmart men också genom att använda digitala medier för att påverka och influera andra. På We Don’t Have Time kan individer visa sitt stöd för de företag som gör klimatnytta, men också visa missnöje gentemot dem som inte gör det. På detta sätt kan individer influera andra att också agera. Tillsammans är vi lösningen på matkrisen och klimatkrisen!

Bobby Verbaan arbetar som Communication and Policy Officer på TAPP (True Animal Protein Price) Coalition. Här kan du läsa mer om organisation och deras arbete. På Vegoforum 2020 DIGITAL den 5 december kan du se hennes kollega Peter Haring prata, då vi har tema “Vego i politiken”.

Text: Maria Fornstedt

– Som det är nu är det ingen som betalar den verkliga kostnaden för köttkonsumtionen. Varken när det gäller miljökostnader eller hälsokostnader, säger Bobby Verbaan. Hon uttalar sig som representant för TAPP – True Animal Protein Price Coalition.  TAPP är en ideell stiftelse grundad i Nederländerna 2018.

TAPP driver frågan om en form av skatt på kött som går ut på att konsumenterna måste börja betala det verkliga priset på kött. Priset ska täcka olika kostnader och skadeverkningar som uppstår i samband med köttkonsumtion.

Bland annat ska 1,7 millioner euro avsättas till jordbruket i Nederländerna för att underlätta ett framtida hållbar produktion, till djurrätt och till ett bidrag på ungefär 100 kr i månaden till de hushåll med lägst inkomster. Skatterna på grönsaker och frukt är tänkta att sänkas till noll.

Idén är att hälso- och miljökostnaderna kommer att sjunka av en minskad köttkonsumtion och att alla, även politiker, kommer att se att vi tjänar samhällsekonomiskt på programmet. Om det här omsattes i praktiken skulle köttkonsumtionen sjunka med 50 procent till år 2030, menar TAPP.

Men finns det inte en risk att höga priser gör att kött blir mer exklusivt och åtråvärt i folks sinnen?
– I Nederländerna är köttpriserna så låga nu, livsmedelsaffärerna säljer så billigt kött som möjligt, så jag tror inte det kommer att hända. Köttpriserna kommer stiga med 40 procent – med 50 procent till år 2050. Med högre priser på köttet kommer folk helt enkelt välja att konsumerar mindre kött.
Enligt Bobby Verbaan är köttpriserna i Nederländerna nu så låga att en eventuell höjning inte kommer att medföra att köttet helt enkelt blir en rikemansvara.

Men kan man inte börja med att helt enkelt ta bort subventionerna på animaliska produkter som finns inom EU idag?
– Då skulle inte systemet och produktionsmetoderna förbättras. Med det system vi förespråkar går pengar tillbaka till bönderna – de får dåligt betalt för sina produkter redan nu. Enligt våra beräkningar är det det här systemet som skulle ge mest tillbaka både miljö- och hälsomässigt.

Bobby Verlaan ser egentligen inga hinder för att införa en köttskatt nu på en gång. Hon menar att tänket och systemet redan finns på energiområdet till exempel:
– Det största hindret är tror jag är mentaliteten. Folk kan bli rädda i första skedet, men det är nog övergående.

På TAPP tycker man att man har fått mycket positiv respons på förslaget. I november genomförde man ett föreläsningsprogram med internationella talare och företrädare för ideella organisationer. Man har även gjort en EU-presentation och presenterat idén i holländsk tv.

Ransonering av kött- och mejeriprodukter tror hon dock inte är något för holländarna.
– Folk skulle se det som ett intrång i deras frihet. Friheten är viktig för holländare och vår nuvarande regering är starkt pro-frihet.

Attityden gentemot växtbaserade livsmedel tror Bobby Verlaan däremot kommer att förändras:
– Grönt är mer hälsosamt. Vi har vetenskapen och professorerna på vår sida. Jag tror att vår styrka är att vi inte är fixerade enbart vid miljö utan även tar in hälsoaspekterna i våra rapporter.

Vill du skriva på TAPPs petition om köttskatt till EU kan du göra det här – 
https://goodfoodprice.eu/sv/

Här kan du läsa mer om TAPPs rapporter – https://tappcoalition.eu/reports

Jörgen Larsson är forskare på Chalmers med inriktning styrmedel för hållbar konsumtion. Du kan se honom prata på Vegoforum 2020 DIGITAL den 5 december, då vi har tema “Vego i politiken”.

Intervju: Maria Fornstedt

– Vem är du?

Jag heter Jörgen Larsson och är forskare på Chalmers med inriktning på styrmedel för hållbar konsumtion. Jag är inte expert på mat men samarbetar med andra forskare kring detta och vi har nyligen publicerat rapporten ”Styrmedel för hållbar matkonsumtion – en kunskapsöversikt och vägar framåt”.

– På vilket sätt kan klimat-, miljö- och hälsoaspekter ställas mot varandra?

Styrmedel när det gäller matkonsumtion verkar vara politiskt känsligt och det finns mål som kan krocka med varandra, t ex avseende mål när det gäller landsbygdsutveckling, sysselsättning, folkhälsa, biologisk mångfald och klimatpåverkan.

– Varför går det så trögt att införa skatt på t ex kött och socker?

Jag tror att man behöver utforma paket av styrmedel som sammantaget leder till en positiv utveckling för flera mål, t ex både bättre folkhälsa och lägre klimatbelastning. Hur styrmedlen beskrivs, vad man använder eventuella skatteintäkter till och i vilken ordning de införs betyder mycket för hur de tas emot.

Troligtvis skulle det finnas ett större stöd för en köttskatt kombinerad med en momssänkning på frukt och grönt samtidigt som en omfattande informationskampanj pågår, än om man enbart införde en punktskatt på kött. Ökat stöd skulle kunna ges till betesmarker som är viktiga för den biologiska mångfalden och satsningar på att producera mer frukt, grönsaker och baljväxter i Sverige.

4. ”Konsumenterna har gjort sitt nu”, tyckte en vegoföretagare från förra forumet. Ligger det någonting i det?

Märkning förs ofta fram som ett sätt att styra mot mer hållbara val bland konsumenterna, men det är inte så effektivt. Det är troligtvis bättre att prioritera verktyg som påverkar handeln och livsmedelsindustrin eftersom de har stor makt över vad vi äter.

Malin Jonell är forskare på Beijerinstitutet och Stockholm Resilience Centre och arbetar med interdisciplinär forskning på temat sociala och ekologiska system. Du kan se henne prata på Vegoforum 2020 DIGITAL den 5 december, då vi har tema “Vego i politiken”.

Text: Maria Fornstedt

– The Eat Lancet Report ställer frågan som vi alla måste förhålla oss till: Hur ska vi år 2050 producera tillräckligt med mat på ett hållbart sätt för tio miljarder människor, säger Malin Jonell. Mer fullkorn och baljväxter lyder en del av svaret i rapporten.

Det hon ser som viktigast med den här rapporten är att den föreslår planetära gränser för världens matproduktion. Och att den ger ett förslag på vad som är verkligt hälsosam kost, samt undersöker om det är möjligt att kombinera miljö och hälsa – och samtidigt producera mat till en växande världsbefolkning.

Malin Jonell påpekar att rapporten tar hänsyn till fler miljödimensioner än klimatet, som vattenanvändning och biologisk mångfald. Men går det att ta hänsyn till både miljön och människors hälsa på samma gång?

Jo, menar Malin Jonell, ofta går de två hand i hand:
– Mycket av det som är bra för kroppen är också bra för planeten.
Det finns vissa hälsosamma livsmedel som tär på jordklotet som nötter – behöver mycket vatten – och vissa frågetecken kring fisk och skaldjur som både kan ha mycket låg och mycket hög miljöpåverkan.

Jag passar på att fråga om studien om räkors klimatpåverkan som kom för några veckor sedan och får veta att ja, just nu är det lika illa för miljön att äta räkor som nötkött. Men att skillnaden är att när det gäller nötkreatur så är det korna i sig som ger klimatpåverkan men när det gäller räkor beror utsläppen på att det går åt mycket bränsle vid bottentrålning. Så i framtiden kanske de som vill kunna äta räkor med gott klimatsamvete – det går ju att ändra fiskemetoder.

För karnivorer och pescetarianer kan det också vara bra att veta att musselodling faktiskt kan ha positiva effekter på miljön genom att musslor tar upp näringsämnen från vattnet.

Författarna av Eat Lancet-rapporten menar inte att hela världen måste bli vegetarianer och rapporten tar till exempel inte upp djurrättsperspektivet utan fokuserar på hållbarhet och hälsa.

– Men det viktigaste vi kan göra här i Sverige för att minska det miljömässiga avtrycket från matkonsumtionen är att ställa om vad vi har på tallriken; framförallt minska vårt intag av rött kött och i synnerhet rött kött från idisslande djur.

– Här i Sverige har vi i allmänhet en god kost och få är undernärda, säger Malin Jonell. De allra flesta av oss har tillgång till de näringsämnen vi behöver. Hon påpekar att rapportens dietråd inte är anpassade till barn under två år, gravida och ammande. Och ett ägg om dagen kan betyda oerhört mycket för en undernärd människa. Vissa regioner i världen lämpar sig illa för odling och då kan betande djur vara bra för livsmedelsproduktionen.

Skiftet mot en mer växtbaserad kost är dock mycket viktigt, men vi måste även få kontroll på matsvinnet och gå över till hållbara produktionsmetoder för livsmedel. Transporterna har däremot liten betydelse för det globala miljöavtrycket, med undantag av flygtransporter.

Men går det verkligen att skapa en diet som gäller för alla på hela jorden? Går det att tänka så stort?
– Vi får den frågan gång på gång. Ska alla äta samma mat? Och det som börjar nu är arbetet med att översätta rapporten till olika nationer och regioner. Och det gäller även då att behålla det globala perspektivet.
– Vi skulle kunna ställa om det svenska jordbruket till vegetarisk produktion men å andra sidan är Sverige ganska väl lämpat för viss animalieproduktion.

Jag frågar försynt om rådet att äta 50 gram potatis per dag verkligen är något för oss i Sverige?
– Nu står det inte just potatis i rapporten utan stärkelserika grödor. Man måste göra en tolkning även för länder i Afrika där man äter stora mängder till exempel majs och jams, vilket inte är så bra hälsomässigt.

Det viktigaste här i Sverige är således inte att sluta äta potatis utan att minska på intaget av rött kött. Dessutom är inte den största riskfaktorn när det gäller hälsan i Sverige vad vi äter, utan vad vi inte äter. Och högst prioritering för en bättre hälsa har ett ökat intag av fullkorn.

Vad kan då en sådan har rapport betyda i praktiken?
– Rapporten har fått stor uppmärksamhet. Den ger politiker och företagare en karta över vart vi bör gå. Hur kan vi till exempel göra vår livsmedelsproduktion mer hållbar.

Så vad äter en miljöexpert helst själv?
– Jag äter gärna vegetariskt och tycker väldigt mycket om italiensk och sydostasiatisk mat. Kanske blir det lite miljömärkt sjömat samt ekologiskt kött en gång i månaden. Jag tycker om att laga mat. Det är härligt. Sinnligt och med en stark koppling till naturen.

Måns Ullerstam är grundare av Kale United och VD på Astrid och aporna. Du kan se honom prata på Vegoforum 2020 DIGITAL den 24 oktober, då vi har tema “Vegomaten tar över”.

Text: Maria Fornstedt

– Vem är du?

– Vilka är Kale United?

– Vad har Kale United för vision?

– Hur ser framtiden ut för växtbaserad kost?

– Varför blev du vegan?

Det ekologiska företaget Årstiderna tog hem det åtråvärda priset som Årets hållbara företag i Retail Awards 2020! Du ser företaget i panelen på Vegoforum 2020 DIGITAL den 24 oktober, då vi har tema ”Vegomaten tar över”.

Text: Maria Fornstedt

– Vi strävar efter att leverera schysst mat som är bra både för konsumenten och för resten av världen. Så sammanfattar Johanna Ternander Årstidernas målsättning.

Vi talar om en matkasseleverantör grundad i Danmark med ett mycket grönt fokus. 1996 började en bonde, Thomas Harttung, och en kock, Søren Ejlersen, sälja ekologiska grönsakslådor till ett hundratal kunder som själv hämtade lådorna på hans gård. I dag har Årstiderna ca 100.000 kunder.

Alla råvaror och produkter är 100 procent ekologiska och inte ens den icke-vegetariska kassen i sortimentet innehåller rött kött utan enbart fisk och fågel. Årstiderna har dessutom en no-flight policy för sina varor och tjänster. Vad är det då för positivt med att driva den här typen av företag med en stark grön ideologi? På Årstiderna menar man att det finns ett allt större intresse hos folk i allmänhet att göra skillnad och satsa på hållbarhet och grön mat.

– Och det känns naturligtvis mycket positivt för oss som haft ett grönt fokus sedan vi startade. Ibland upplever man dock att det tas lite för lätt på hållbarhetsaspekten i debatten, den har ju många infallsvinklar och ingenting är svart eller vitt. Det kan ibland kännas svårt när man som vi tar hållbarhet på stort allvar, påpekar Johanna Ternander.

Målgruppen för matleveranserna är bred. Allt från de som äter animalier men vill prova på mer grönt till de som är veganer fullt ut. Årstiderna har en mattallriksidé som heter 80/20 och det betyder att ingen måltid består av mer än 20 procent ägg, fisk, mjölk eller fågel. Allt annat är växtbaserat.

– Vi har testat våra kassar i WWFs klimatkalkylator och många av våra maträtter hamnar under gränsen för de koldioxidutsläpp planeten beräknas tåla. Mycket beror det på att vi planerar våra matkassar efter säsongerna – efter årstiderna, berättar Johanna.

För framtiden har företaget precis avgett nya löften: Att vara klimatneutrala inom ett år, även Årstidernas leverantörer ska vara framme vid det målet inom fem år.

– Det är något väldigt stort att hjälpa våra leverantörer att nå ända dit, berättar Johanna Ternander.

Mer grön inspiration hittar du på Årstidernas webbsida och Instagram-kontot Veganska Matkassen

Eslam Salah är grundare och CEO, eller VD, för ett av våra spännande nya vegoföretag, Lupinta, som tillverkar bl a tempeh på lupinbönor. Du kan se honom prata på Vegoforum 2020 DIGITAL den 24 oktober, då vi har tema “Vegomaten tar över”.

Text: Maria Fornstedt

Eslam Salah är född och uppväxt på den egyptiska landsbygden och har jobbat med mat och råvaror sedan han var i åttaårsåldern. Familjen jobbade gentemot lokala bönder, med lokala produkter: stapelföda.

– Det var ingen processad eller industritillverkad mat det handlade om utan vad de lokala odlarna hade att sälja, berättar Eslam Salah. Jag bedömde kvaliteten på grödorna till exempel.  Min pappa kände ansvar gentemot bönderna. Om varorna var värda tio pund och priset gick att få ner till nio sade han: ”Du skulle ha gett tio”.

Det var viktigt att ha ett gott och långvarigt förhållande till de lokala bönderna.

– När jag kommer hem idag möter jag fortfarande samma människor och råvaror.

Eslam Salah har jobbat med lite av varje; sålt medicinsk utrustning, jobbat på café och sålt försäkringar. Han har också studerat kulturvetenskap. Men till slut hamnade han på den svenska jordbrukshögskolan och startade så småningom ett företag som arbetar med lupinbönor.

Lupinta grundades 2018 och har fått en hel del uppmärksamhet sedan dess. Tanken är att framställa produkter med lupin som proteinkälla.

Så lupinbönor som ett alternativ till soja, kan det vara något? Det anser man  i alla fall på Lupinta. Lupinbönerna man använder i sina vegoprodukter är odlade i Skåne, de klarar sig i det svenska klimatet utan större problem. Inga långa transporter för att komma till de svenska matvaruaffärerna och inga regnskogar i vägen för odlingsmarken.

Protein, fibrer, b-vitamin och inget gluten. Lupinbönan låter som en dröm för en hållbar växtbaserad kost. Grödan kräver dessutom inte så mycket gödsel eftersom de binder kväve. Bara fördelar – och viktigast av allt Lupinta lovar att tempehn smakar: Smaskens.

– Om man äter kött får man i sig nästan 30 procent soja bakvägen. Eftersom sojan vi konsumerar till stora delar används som djurfoder. Vi tror att om vi reducerar köttproduktionen här i Europa så kan vi klara av att bli självförsörjande när det gäller matproduktionen, satsa på växtbaserat jordbruk. Om vi lyckas kan vi återplantera 30 miljarder regnskogsträd.

Nå, tillbaka till lupinbönan. Det är INTE den vanliga lila och rosa blomsterlupinen du ska ut och plocka. Den är giftig och stöter dessutom bort andra växter genom sin snabba spridning.

Nej, Lupinta använder sig av sötlupinen som också kallas matlupin. Lupinen är en ärtväxt och besläktad med baljväxter. Den första Lupintaprodukten på svenskamarknaden är lupintempeh. Tempeh görs normalt sett av sojabönor, som fermenteras.

Texturen behåller känslan av bönor, även om de pressas tätt samman. Tempeh har sitt ursprung i Indonesien och kan till exempel användas i grönsaksgrytor kryddade med ingefära, vitlök och chili. Lupintas hemsida föreslår ett tempehrecept med bakad italiensk potatis eller en grön ärtsoppa med tempeh.

I Egypten är sötlupin ett omtyckt snack. Snacks och Tempeh är dock bara början om Lupinta får luft under vingarna. Lupinburgare är en idé man jobbar på.

Eslam Salah jobbar nu för en ideell organsiation som heter Skåne Foodentrepreneurs Network.

– Vi tar fram livsmedel med hjälp av datorer och hjälper nya företag med idéer och stöd.  Jag vill hjälpa människor att undvika de misstag jag själv har gjort.
Hållbarhet är ledordet och fokuset ligger på lokala livsmedel och produkter. Men som så är det det här med smaken. Det måste handla om bra, goda produkter:

– Folk äter ju falafel och hummus för att det smakar gott. Dessutom ska det vara relativt behändigt, inte krångligt att äta vegetariskt.

– Har du ätit tempeh av soja så kommer du få en upplevelse av lupintempeh, konsistensen, texturen är enligt mig bättre.

Jo och så är det så att ICA just har slutit avtal med Lupinta så om du är sugen på att testa lupintempeh  prata med din lokala handlare. Det gäller givetvis även om du är nyfiken på andra produkter från små företag.

Och vill du ha hjälp med receptidéer hittar du dem här på Lupintas webbsida