fbpx

”Jorden kommer ju att överleva”

Śraddhāpa kommer att prata om veganism och hållbarhet i Buddhismen under det digitala Vegoforum som går av stapeln 13 november 2021. Vegoforums Maria Fornstedt har intervjuat Śraddhāpa om dessa ämnen och hans relation till dem.

Anmäl dig till webbinariet här!

– Som tonåring var jag alltid intresserad av existentiella frågor. När jag började läsa buddhistiska texter kände jag att det här visste jag redan. Allt föll på plats. Jag trodde redan på ickevåld; jag hade kommit underfund med den frågan själv. Och när jag väl hade kommit så långt kunde jag inte längre hitta något försvar för att inte vara vegetarian.

Nu har Śraddhāpa studerat buddhism i Taiwan sedan 2018. Han tillhör Oslo Buddhistcenter och är invigd hos Triratna, före detta Västerländska Buddhistorden, men kommer ursprungligen från Edinburgh. Śraddhāpa har varit vegan i över tjugo år och det som fick honom att sluta äta animalier var främst djurrättsfrågorna. Han är aktiv i Norges största förening mot exploatering av djur, NOAH.

Śraddhāpa

Buddhister tror inte på strikta regler, men samtidigt säger buddhistiska värden att man inte ska orsaka lidande – och då blir det ju svårt att äta kött.
– Den ursprungliga Buddhan Siddharta Gautama levde ju för länge sedan, för 2500 år sedan, i Nepal och Indien. Han lämnade ett skyddat hem för att leva utanför samhället. Han gick från dörr till dörr och tiggde ihop sina måltider. Han krävde inte av sig själv att inte ta emot den föda som bjöds. Så den praktiken lever kvar, berättar Sraddhãpa.

I den nyare Mahayanabuddhistiska traditionen rekommenderas vegetarianism och Dalai Lama ser positivt på vegetarianism, även om det Tibetanska landskapet har gjort det svårt att odla och överleva utan boskap. Tibetaner i exil är dock ofta vegetarianer. Och buddhistiska munkar och nunnor får inte döda och de är inte heller tillåtna att ta emot kött som har dött för deras skull. Om en familj däremot delar med sig av animalisk föda som har dödats för familjens skull, då kan munken eller nunnan ta emot och äta av den.

Även i förbuddhistisk tid var vegetarianismen spridd i Indien och spriddes vidare därifrån. Och Ahimsa, icke-vålsprincipen, lärdes ut.
– Inom Buddhismen finns ingen stor distinktion mellan olika levande varelser. Man skiljer mellan medvetna levande varelser och icke medvetna levande varelser. Alla levande varelser omfattas av Ahimsa och skillnaden mellan människor och djur ses som en medvetandegrad.

När det gäller förhållandet till naturen så menar Śraddhāpa att det har funnits en lång tradition av att leva nära naturen inom buddhismen, där första steget i meditationen är att finna en lämplig meditationsplats i naturen. Naturen som helhet ses dock inte som ett levande väsen. Men det betyder inte att man får skada miljön och naturen fritt:
– Man ska alltid undvika att orsaka skada.

– Man säger att vi måste rädda jorden, men jorden kommer ju att överleva. Och må bättre utan oss människor. Det är de levande varelserna som kommer att lida. Det är vanligare i andra religioner att man skiljer mellan människa och natur. Men vi är ju natur. Vi kan inte överleva utan naturen.

Är det vad buddhismen har att ge i klimatförändringens tidevarv?
– Det, icke-våldsprincipen och förstås principen att inte orsaka skada.