fbpx

Författare: Vegoforum

Publicerat

”Jorden kommer ju att överleva”

Śraddhāpa kommer att prata om veganism och hållbarhet i Buddhismen under det digitala Vegoforum som går av stapeln 13 november 2021. Vegoforums Maria Fornstedt har intervjuat Śraddhāpa om dessa ämnen och hans relation till dem.

Anmäl dig till webbinariet här!

– Som tonåring var jag alltid intresserad av existentiella frågor. När jag började läsa buddhistiska texter kände jag att det här visste jag redan. Allt föll på plats. Jag trodde redan på ickevåld; jag hade kommit underfund med den frågan själv. Och när jag väl hade kommit så långt kunde jag inte längre hitta något försvar för att inte vara vegetarian.

Nu har Śraddhāpa studerat buddhism i Taiwan sedan 2018. Han tillhör Oslo Buddhistcenter och är invigd hos Triratna, före detta Västerländska Buddhistorden, men kommer ursprungligen från Edinburgh. Śraddhāpa har varit vegan i över tjugo år och det som fick honom att sluta äta animalier var främst djurrättsfrågorna. Han är aktiv i Norges största förening mot exploatering av djur, NOAH.

Śraddhāpa

Buddhister tror inte på strikta regler, men samtidigt säger buddhistiska värden att man inte ska orsaka lidande – och då blir det ju svårt att äta kött.
– Den ursprungliga Buddhan Siddharta Gautama levde ju för länge sedan, för 2500 år sedan, i Nepal och Indien. Han lämnade ett skyddat hem för att leva utanför samhället. Han gick från dörr till dörr och tiggde ihop sina måltider. Han krävde inte av sig själv att inte ta emot den föda som bjöds. Så den praktiken lever kvar, berättar Sraddhãpa.

I den nyare Mahayanabuddhistiska traditionen rekommenderas vegetarianism och Dalai Lama ser positivt på vegetarianism, även om det Tibetanska landskapet har gjort det svårt att odla och överleva utan boskap. Tibetaner i exil är dock ofta vegetarianer. Och buddhistiska munkar och nunnor får inte döda och de är inte heller tillåtna att ta emot kött som har dött för deras skull. Om en familj däremot delar med sig av animalisk föda som har dödats för familjens skull, då kan munken eller nunnan ta emot och äta av den.

Även i förbuddhistisk tid var vegetarianismen spridd i Indien och spriddes vidare därifrån. Och Ahimsa, icke-vålsprincipen, lärdes ut.
– Inom Buddhismen finns ingen stor distinktion mellan olika levande varelser. Man skiljer mellan medvetna levande varelser och icke medvetna levande varelser. Alla levande varelser omfattas av Ahimsa och skillnaden mellan människor och djur ses som en medvetandegrad.

När det gäller förhållandet till naturen så menar Śraddhāpa att det har funnits en lång tradition av att leva nära naturen inom buddhismen, där första steget i meditationen är att finna en lämplig meditationsplats i naturen. Naturen som helhet ses dock inte som ett levande väsen. Men det betyder inte att man får skada miljön och naturen fritt:
– Man ska alltid undvika att orsaka skada.

– Man säger att vi måste rädda jorden, men jorden kommer ju att överleva. Och må bättre utan oss människor. Det är de levande varelserna som kommer att lida. Det är vanligare i andra religioner att man skiljer mellan människa och natur. Men vi är ju natur. Vi kan inte överleva utan naturen.

Är det vad buddhismen har att ge i klimatförändringens tidevarv?
– Det, icke-våldsprincipen och förstås principen att inte orsaka skada.

Publicerat

Jewcology för framtiden

Paula Grossman kommer att prata om veganism och hållbarhet i Judendomen under det digitala Vegoforum som går av stapeln 13 november 2021. Vegoforums Maria Fornstedt har intervjuat Paula om dessa ämnen och hennes relation till dem.

Anmäl dig till webbinariet här!

”Vad kan jag göra?”, frågade sig Paula Grossman och startade en vegansk matcirkel hos judiska församlingen Jewcology helt enkelt. Och Paula kopplade ihop sitt intresse för mat och religion.
– Jag har en moralisk-etisk förankring i judendomen och tänkte att jag kan få med mig andra i veganism och i religiöst och interreligiöst arbete.

Paula Grossman

Paula Grossman är medlem i Judiska församlingen i Stockholm och har jobbat som SFI-lärare, men är nu mer pensionär. Miljöengagemanget började på 80-talet då hon också hade en anställning som konsulent på Studieförbundet Vuxenskolan där hon arbetade med miljöfrågor. Vegetarian blev hon 1985 och ju mer uppmärksam hon blev på modern djurhållning och miljöfrågor, desto mer förstod hon att hon måste bli vegan. Även om hennes dotter hann först i veganfrågan.
– Det kändes väldigt rätt.

Paula bodde i Israel ett år och jobbade för miljöorganisationen EcoPeace, en organisation som inkluderar Egypten, Jordanien, Palestina och Israel.
Nu senare har klimatförändringarna blivit viktigare och viktigare för Paulas engagemang.

Men finns det då någon egentlig koppling mellan judendomen och veganism, undrade jag. Paula svarade att människor har en tendens att hitta det de söker i de religiösa skrifterna.
– Judendomen är fast förankrad i jordbrukssamhället. När Gamla Testamentet skrevs, så skrevs det kring ämnen som skörd, sådd och vatten. Så där finns ett miljöbudskap. Det finns texter om hur man ska bete sig mot jorden och mot djuren, och om att man inte ska slösa.

Israel har enligt vissa blivit något av ett föregångsland inom veganism och militärbootsen lär vara djurfria. Och även om det inte alls finns lika stor andel judiska vegetarianer som tillexempel hinduiska eller buddhistiska så kan man undra vad det kan bero på.
– Min förklaring är att det egentligen inte har så mycket med varken klimatet eller djuren att göra. Istället är det hälsoaspekten. Inom judendomen är det viktigt att hålla sin kropp i form. Man ska göra allt för att bibehålla sin hälsa, och mänskligt liv värdesätts väldigt högt.

En ytterligare förklaring kan vara kosherreglerna. De ger en vana att väldigt noga kontrollera vad maten innehåller och hur den är producerad och tillagad. Att leva som strikt vegan innebär därför inte några speciella nya rutiner. Det handlar bara om att inte enbart kontrollera att det inte finns spår av mjölk i konserverna av kosherskäl, utan om att kontrollera att produkterna inte innehåller animalier överhuvudtaget. Närheten till jordbruket i Israel – många är uppväxta med jordbruk på Kibbutzer eller Moshaver – och tillgången till frukt och grönt, tror Paula är andra orsaker.

Och kosherreglerna har i viss mån med djurskydd att göra, menar Paula. Det står till exempel att slaktsnittet ska vara rent, rakt och dödande direkt.

När jag undrar vad det beror på att klimatet och vår konsumtion ändå är på väg åt fel håll, fast över åttio procent av världens befolkning bekänner sig till någon religion, och att i princip alla religioner har regler mot överflödskonsumtion, så tycker Paula inte att det är så märkligt:
– Människor strävar efter att få det bättre och att göra livet lättare. Det är inte många som lever som vi gör i Sverige.

Publicerat

En hållbar gåva

Marie Mandakini Spennare kommer att prata om vegetarianism och hållbarhet i Hinduismen under det digitala Vegoforum som går av stapeln 13 november 2021. Vegoforums Maria Fornstedt har intervjuat Marie om dessa ämnen och hennes relation till dem.

Anmäl dig till webbinariet här!

– Vi har bara rätt att ta det vi behöver. Det betyder ingen rovdrift. En hindu bör skydda allt levande, även naturen, djuren, träden. Vi har ansvar för skapelsen som människor.
Det säger Marie Mandakini Spennare som är vice ordförande för Hindu Forum of Europe och sekreterare i Hindu Forum Sweden. Hon är också moderat politiker i Botkyrka och vice ordförande för European Network on Religion and Belief.

Marie Mandakini Spennare

Marie började studera hinduiska skrifter i 15-årsåldern och blev vegetarian:
– Jag blev medveten genom hinduismen.

Kon är allas moder inom hinduismen och kon står över oss människor.
– Att födas för att ätas är inte rimligt. Komjölken används, men den ska behandlas med omsorg och korna ska behandlas med omsorg. Och man ska inte skilja kalven från sin mor.

Indien är det land i världen där man äter minst kött per capita.
– Allt som offras i templen är vegetariskt och den mat som offras kommer tillbaka till människan som prasad – välsignad föda.

I Nepal har dock hinduiska sekter offrat buffel vid Gadhimaifestivalen. Detta bruk förbjöds 2015. Om man äter kött eller inte som hindu i Indien beror på hur högt man utvecklat sitt andliga leverne. Dessutom äter många Indier animalier av praktiska skäl – som att äta fisk för att man bor vid havet. Fattigdom gör att man inte alltid kan välja, utan äter det som står till buds. Är pappa fiskare så är han och har man små kreatur, fågel, fisk så har man det.

Den hinduistiska tron är cirkulär och tron på reinkarnationen är viktig. Man återföds själv i en ny kropp; kropparna varierar men innehållet är detsamma. Man kan själv återfödas fyrbent. Men återfödelsen ses inte som ett straff, utan som en ny chans att nå andlig utveckling.

Religionen går inte att skilja från kulturen i dagens Indien, menar Marie. Och kanske är det så att populärkulturen testar traditionens och äldre hinduers gränser. Indiska Bollywood spottar ju ur sig fler filmer än Amerikanska Hollywood.
– Jag tittar inte på sådant – vi accepterar bara de religiösa danserna inom min församling.

Marie tror dock inte att den yngre generationen är vegetarianer i mindre utsträckning än sina föräldrar. I Indien firar man till och med hundens dag med blomstergirlanger till alla hundar. I Rajastan finns råttornas tempel och alla gudar har sitt eget riddjur. Som avatar kan gudomen stiga ner till jorden antingen i människokropp eller djurkropp. Och Ahimsa, icke-våldsprincipen, gäller i modern tid även djur. Den bygger på respekten för liv; respekten för allt levande.

Men i en helig skrift, Bagdavaghita, utspelar sig ju handlingen på ett slagfält. Krishna ger fältherren Arjuna råd i striden.
– Det kriget handlade om att inte vara rädd; att inte frukta utan utöva yoga. Alltså yoga som kontakt med gud och som vägen till andlig frigörelse, inte bara som gymnastik. Narendra Modi har sagt att yogan är en gåva till Väst från Indien. En hållbar gåva. Vi i Väst borde lära av Indiens hållbara traditioner. Och Ayurvedisk kost och ayurvediska mediciner har länge varit och är fortfarande populära. Ayurvedan bygger på naturliga vegetariska ingredienser.

Men är det sant att man äter vegetariskt bara för att förbättra sin karma och få en bättre återfödelse i nästa liv?
– Så lätt är det inte. Karma är en matematisk slutsumma, vilkens bakomliggande algoritm vi inte kan föreställa oss.

Inom hinduismen är allt en enhet, ett världsallt:
– Hela världen är en familj.

Publicerat

Om varför bilen borde offras till Moskén

Zehra Abbas kommer att prata om veganism och hållbarhet i Islam under det digitala Vegoforum som går av stapeln 13 november 2021. Vegoforums Maria Fornstedt har intervjuat Zehra om dessa ämnen och hennes relation till dem.

Anmäl dig till webbinariet här!

I den kommande dokumentärfilmen Halalified träffar vi några veganska muslimer. Filmen försöker ta ett helhetsgrepp på konceptet Halal och hur det egentligen går till i dagens djurindustri.

Med filmen vill Zehra Abbas lobba mot världens muslimska ledare som predikar att det som är Halal är det rätta. Men som hon uttrycker det:
– Vi måste få ut budskapet att allt som är Halal inte är obligatoriskt. Halal är ett uttryck för att det är tillåtet. Och förresten är all vegansim egentligen Halal.

Zehra påpekar att Profeten Muhammed levde för 1400 år sedan. Då var vi inte lika många på jorden, jordbruket såg helt annorlunda ut och resurserna räckte till. Dessutom åt man inte kött i den utsträckning muslimer gör idag. Tanken var förmodligen, enligt Zehra, att den som var mycket hungrig skulle ha tillåtelse att äta kött, men att dödandet skulle ske på ett korrekt sätt.

Zehra menar också att dagens Halalmärkning av kött är något av ett kapitalistiskt bedrägeri, där de ursprungliga reglerna inte ens följs.
– Det finns en text som handlar om att en man som tänkte döda ett får men ändrade sig. Då sa Allah: ”Du förbarmade dig över djuret, därför ska jag visa dig två gånger så stor barmhärtighet”. Men folk får inte lära sig den och andra liknande texter.

Enligt Zehra åt Profeten Muhammed inte kött i någon större utsträckning. Hadith är en skrift som berättar om Profetens instruktioner och göranden. Och muslimer i alla länder vill göra som profeten. I Hadith finns regler för hur vi ska behandlar djur till exempel, men moskéerna lär inte ut detta.

Det kan dock vara viktigt att få religiösa ledare att uppmärksamma vad skrifterna säger om hur vi ska behandla djur. Zehra berättar att en judisk vän i Israel sa att de där var tvungna att lobba in veganismen mot rabbinerna: ”Vi visste att det inte skulle bli någon rörelse utan dem ombord”.

Zehra Abbas

Zehra har en bakgrund inom den ideella sektorn i Ontario i Kanada. Just nu jobbar hon med en organisation som heter Umano. Syftet är att bygga och förbättra empatin i världen.
– Jag arbetar för att göra världen till en bättre plats för människor – och djur.

Jag älskar djur för mycket för att äta dem, säger Zehra, som ville vara vegan redan som liten. Men i det samhälle hon växte upp i hade man en förställning om att Koranen sa att man skulle – eller rent av måste – äta kött. Och hennes föräldrar oroade sig för proteinfrågan och gav sin dotter kött. Men köttätandet var svårt för Zehra. Djur har ju personligheter. Hennes katter till exempel: den ena vill äta det ena, den andra leka med det andra.
– Jag gillade verkligen mjölkchoklad, så det var den som det var svårast att avstå från. Men när jag kom underfund med hur den moderna mjölkindustrin fungerar så var det inte heller så svårt.

Att fira en vegansk Eid al-adha tycker hon är hur enkelt som helst. Det gäller bara att få muslimer över hela världen att förstå det.
– Poängen är ju att du ska offra det du har kärast till gud. Ibrahim ansåg att det som var honom kärast var hans son, men Allah ersatte i sista stund hans offer med en fårabock från himlen. Men nu för tiden går folk till affären och köper kött eller till marknaden och köper ett får att offra. De offrar lite pengar och känner sig goda för att köttet distribueras till fattiga. Men har någon frågat om den fattiga vill ha kött, hen kanske hellre vill ha utbildning eller medicin? Att döda ett djur i nutid är inget offer. Om du verkligen älskar din bil, offra istället den till moskén.

Enligt Islams skrifter uppmanas vi att inte skada naturen. Och att inte orsaka förstörelse. Man får inte dra upp ett träd med rötterna ens i strid, och när slutet kommer är det djuren och träden som vittnar om hur vi behandlat dem.
– Hur kan alla världens muslimer offra varsitt djur utan att skada naturen?

I Mellanöstern har köttätandet alltid varit förknippat med tillgången till pengar, men nu börjar folk få råd med kött, berättar Zehra.
– I USA finns det fattiga som inte har råd med ekologisk frukt och grönt, men däremot med billigt kött. Men om man inte serverar sina gäster kött i Mellanöstern, så ses det som att man inte bryr sig om dem; inte visar respekt.

Så hur ser Fitr, måltiden efter fastan under Ramadan, ut för Zehra Abbas?
– Jag försöker hålla måltiden enkel: linser, soppa och frukt. Den måltid Profeten intog var enkel. Men all mat kan göras vegansk nu för tiden. Om folk vill ha en fest, så kan de ha en vegansk fest. Ibland vill även jag bara ha en drypande vegansk burgare med majonnäs efter att ha fastat hela dagen.

Publicerat

Interview with Dr Philip J Sampson

Dr Philip J Sampson will talk about Veganism and Sustainability in Christianity at Vegoforum November 13 2021. Vegoforum’s Maria Fornstedt interviewed Dr Sampson to learn more about him and his relation to the subjects of his talk.

Register for the webinar here!

Who are you?
I am a Christian, married with three adult children. I am a Fellow at the Oxford Centre For Animal Ethics, and a consultant editor of the Journal For Animal Ethics. I have published in this field, with a specialism in the English Nonconformist Christian tradition. More generally, I have also contributed to the wider climate change and environmental debates.

Are you a vegetarian/vegan?
With the exception of restaurant serving-staff who want a shorthand for what I will eat, I do not call myself either a vegetarian or a vegan. However, I haven’t eaten meat for around 40 years, and avoid dairy/eggs, leather etc with some exceptions. I prefer to say that I am a Christian who doesn’t want to be cruel. The reasons for this preference are outlined in my book Animal Ethics and the Nonconformist Conscience. In brief, I am not an ideological vegan, but believe that vegan practices currently represent a good way to treat fellow creatures, enabling them to praise the God who made them.

An acquaintance pointed out that The Bible says we are allowed to eat meat, not that we should. Why do you think so few Christians are vegans?
I think your friend is partly right. The Bible does say we are allowed to eat animal flesh, but only under certain conditions. These are so restrictive that eating industrially produced meat is effectively banned for contemporary Christians living in the developed world.

There seem to be various reasons that so few Christians are vegans. Most christians in the UK today are unaware of the restrictions placed upon meat eating in the Bible, or they choose to disregard them. The context for such ignorance or such a choice is that many Christians enjoy eating animal flesh. Reseach also suggests that you can become addicted to the sugars of caramelisation and the fats, especially of roasted meat and fast foods.

Ideologically, some consider that human rule or dominion over animals authorises us to eat them (Gen. 1.28). For example, in 1990, John Selwyn Gummer, then UK Minister of Agriculture and a member of the Church of England General Synod, denounced vegetarians as wholly unnatural food faddists, saying The Bible tells us that we are masters of the fowls of the air and the beasts of the field, and we very properly eat them. This, of course, alludes to Gen. 1.28, but flies in the face of the very next verse which specifies that a dominion diet is vegan. His remark nicely illustrates a combination of ignorance or distortion of the Biblical text, with a desire to promote meat eating.

Lejon och lamm

Bild av Kingrise från Pixabay

We should note that the question, as posed, applies only since about 1944 when the word vegan came into common use. Moreover, the term might refer, inter alia, to either a practice, or to an identity. The latter has become more prominent with the fragmentation of identity in late modernity. Many Christians do not wish to have another identity other than “Christian” or another traditionally authorised one (e.g. “parent”, “spouse”, “worker” etc). If, however, we understand “vegan” anachronistically as referring to a practice, then considerable overlap exists between vegan practices and those of prominent Christians in the nonconformist tradition before the twentieth century. I write more about this in the anthology Ethical Vegetarianism and Veganism.

In Sweden most vegans seem to be secular, why do you think it’s so?
The same would be true of the UK and US. I have argued elsewhere that the animal advocacy movement of the later twentieth century drew heavily on a pre-existing discourse generated and reproduced by nonconformist Christians (See my book Animal Ethics and the Nonconformist Conscience).

The associated growth in veganism occurred at the very time that Christians in the West were moving away from that discourse, and towards a radicalised consumerism which Slavoj Zizek has called enlightened Buddhist hedonism. There are encouraging signs in the UK and US that the younger generation of Christians are recovering the earlier, animal friendly discourse, e.g. through Creature Kind at the christian animal welfare organisation SARX.

A friend calls modern Christianity anthropocentric. Thoughts?
I would say that modern Christianity is anthropocentric – i.e. centred upon humans beings (often men) and serving their interests. I have argued in a number of places that this is indeed the case, and that it contrasts with the Christo-centrism of the nonconformist Christians mentioned above.

Do you think the idea of The Flood is causing defeatism in the climate change issue?
I do not know of any evidence to suggest this in the UK or the US. Certain eschatological views function to discourage climate change activism, but that is a different narrative. Indeed, I have argued that the Flood narrative has a strong pro-preservation motif, entirely consistent with climate change activism (see my text in the anthology Climate Crisis and Sustainable Creaturely Care: Integrated Theology, Governance and Justice).

Is it important that the Church takes the climate questions seriously, recommend veganism etc?
Yes, vital. See the SARX website, which carries several articles addressing this, e.g. my article Animals, Climate Change, and the Glory of God.

Publicerat

Ett ramaskri som tystnade

Foto: Kim Richter

Du ser och hör Lennart Fernström från tidningen Syre prata på Vegoforum 2021 den 13 februari då vi har tema “Vego och djurrätt i journalistiken”.

Text: Maria Fornstedt

ANMÄL DIG TILL WEBBINARIET HÄR!

Det har hänt att Syre skickar ut pressmedelanden till mainstream-medier men:
– Vår målgrupp är våra läsare, det är dem vi arbetar mot och för, säger Lennart Fernström, chefredaktör och utgivare av tidningen.

Syre startades för att man behövde mer journalistik som tar upp frågor som djurrätt och ett hållbart samhälle. En nyhetstidning med ett traditionellt, redaktionellt arbetssätt. Man har dels en bred, snabb nyhetsbevakning exempelvis på webben, dels journalister med specialkompetens som bevakar sina områden och en opinionsbildande journalistik på ledarplats.

Lennart Fernström menar att det är en radikal skillnad på hur man ser på bevakningen av djurrätts- och vegofrågor i media idag:
– För fem, tio år sedan blev det ett ramaskri om man skrev om de här frågorna. Idag är det något helt annat, dels finns det en helt annan acceptans, dels diskuteras frågorna mer.

Lennart Fernström tror att klimatfrågan kan ha öppnat upp för en bredare diskussion om växtbaserad mat och att veganismen dras med i den utvecklingen, men menar samtidigt att förändringen i attityd inte kan knytas till en enskild fråga.

Han påpekar att allt det arbete som gjorts av till exempel djurrättsrörelsen har haft stor betydelse; framförallt synliggörandet av förhållanden inom djurindustrin och att frågorna tas upp och diskuteras. Han tror också att om man börjat ta till sig det växtbaserade så har man lättare att ta till sig djurrättsfrågor och vice versa.

Att köttätandet ökar globalt är i sig inte något märkligt menar han, även om man kunde önska att det inte var så:
– I många delar av världen ses kött som något fint och åtråvärt, något man strävar efter att ha råd med.
Så det är fint ur ekonomisk synvinkel att kunna servera gästerna kött. Det ger status. Kulturer ser olika ut, medvetenheten och utbildning i klimat- och näringsfrågor ser olika ut.

Jag inflikar att det till exempel i Indien inte har varit tradition att brahminerna, högsta kasten, ätit kött. Men att nu har även indisk medelklass börjat efterfråga kött i och med ett ökat ekonomiskt välstånd. Precis när västvärlden kommit på att vi måste få ner vår köttkonsumtion…
– Men i Kina till exempel är det inget nytt att se köttet som statussymbol. Jag var i Kina på 80-talet och redan då sågs det som en självklarhet att västerlänningar ville ha kött. Vi hade med oss en skriven lapp där det stod att vi bara år vegetariskt ändå hände det att vi misstolkades och serverades en stor tallrik kallskuret…

Framtiden för Syre gäller att driva bland annat djurrättsfrågan på ledarplats och bidra till att ämnet belyses. Att fortsätta att ha en bra och vettig rapportering; att bryta mot den slentrianmässiga bevakningen där utnyttjandet av djur ses som naturligt och att ha ett allmänt kritiskt förhållningssätt.

Kända personer som träder fram som veganer i media tror han mest har betydelse för de som följer just de här personerna:
– Jag ser det inte som så självklart att det har någon större inverkan på attityderna, kanske lite.

Nåja. Många bäckar små…

Publicerat

”Vi sitter inte och väntar”

Du ser och hör Camilla Bergvall från Djurens Rätt prata på Vegoforum 2021 den 13 februari då vi har tema “Vego och djurrätt i journalistiken”.

Text: Maria Fornstedt

ANMÄL DIG TILL WEBBINARIET HÄR!

– Varför ska man inte vara vegan?  Jag blev vegan när jag upptäckte hur verkligheten ser ut. Jag kände mig förd bakom ljuset. ”Behandlas djur verkligen så här illa?” Det tror ju inte folk.

Camilla Bergvall har varit förbundsordförande för Djurens Rätt sedan 2019.
Attityden mot djurrättsvänner tycker hon har förbättrats och frågorna ges större uppmärksamhet till exempel i media. Hon ser ett samband mellan det och attityden gentemot veganer och vegetarianer:
– Det är väldigt positivt. Och det hänger ju ihop med klimat- och miljödebatten.

Camilla Bergvall ser ett starkt samband mellan de olika frågorna och menar att det ytterst handlar och grundläggande strukturer, om hur man ser på utnyttjandet av djur och natur.

Djurens Rätts framgångar i media ser hon som ett utslag för att de egna proaktiva kanalerna fungerar.  Pressmeddelanden, rapporter, aktivism, hemsida och tidning:
– Vi sitter inte och väntar. Det är rörelsen som lyckas få ut sitt budskap.
Att som i Uppdrag granskning här om veckan nå ut med djurrättsfrågor i mainstream media är dock mycket viktigt, så att även allmänheten får upp ögonen för hur djuren behandlas. Djurens Rätt började för länge sedan med att kritisera djurförsök, men djurrättsfrågan växer hela tiden:
– Vegofrågorna har hunnit i kapp. De diskuterade inte så mycket förr. Det blir ett större och större fokus på industrin, som köttproduktionen. Nu vet vi att det verkligen inte är hållbart att producera djur till mat, säger Camilla Bergvall.

Djurrättsfrågorna skördar framgångar även globalt, i frågor som rör djurförsök och pälsproduktion finns det många länder som ligger långt före Sverige. Och Djurens Rätt bedriver mycket internationellt samarbete.

Camilla Bergvall kommer att ägna sin del av Vegoforum till att fokusera på hur Djurens Rätt har förandrats genom tiderna. Man har ju en över hundra år lång historia. Och på hur man använder de egna informationskanalerna för att nå ut. Bland annat till mainstreammedia.
– Det är alltid spännande att samtala om de här frågarna, avslutar Camilla Bergvall.

Publicerat

Systemkritik som modetrend

Du ser och hör mediaforskaren Tobias Linné prata på Vegoforum 2021 den 13 februari då vi har tema “Vego och djurrätt i journalistiken”.

Text: Maria Fornstedt

ANMÄL DIG TILL WEBBINARIET HÄR!

Tobias Linné blev helt enkelt vegan för att det är fel att döda och äta djur:
– De etiska skälen har alltid varit avgörande, säger han.

Linné är 43 år och är lektor och doktor i sociologi vid Lunds universitet. Han forskar på relationen mellan människor och djur. Och på bilden av djur. och hur vi behandlar djur, i media.

Han anser att det har skett en stor förändring i hur djurrättsaktivister uppfattas. Och att det kan ses både positivt och negativt.
– På 1990-talet sågs veganer och djurrättsaktivister som farliga människor. De beskrevs som våldsamma, samhällsomstörtande och svartklädda i media. Veganerna rakade håret och bodde i Umeå. Idag är det inte ovanligt att ens arbetskamrat är vegan.

Tobias Linné menar att dagens mediebild av veganen på ett vis har underminerat djurrättsperspektivet.
– Den samhällskritiska och maktkritiska sidan av veganism och djurrättsaktivism försvinner när allt blir en fråga om vilken mat man väljer i affären.

Risken är, enligt Tobias Linné, att veganismen blir en modetrend bland andra. En hype. Nästa år har vi något annat att hypa. Totalt sett har klimatdebatten och den växtbaserade trenden betytt mycket för bevakningen av vegofrågor – men lite för bevakningen av djurrättsfrågorna.
– Klimatdebatten handlar i princip alltid om hur människor drabbas.

Och det är väl gott så menar Linné. Men ur ett djurrättsligt perspektiv är det inte tillräckligt. Frågorna kan gå hand i hand och idealt så gör de naturligtvis det. Men många klimat- och miljöorganisationer har egentligen inget djurrättsperspektiv:
– Greenpeace har till exempel fått mycket kritik för att blunda för djurrättsfrågan.

Men är då den etiska kött- och mjölkproduktionen bara en myt?
– Ja, det är det. Det beror naturligtvis på vad man menar med etik. Men att diskutera si och så många kvadratmeter större burar… Moraliskt har det lite betydelse, menar Tobias Linné.

Och populärkulturen i västvärlden påverkar naturligtvis. Utan vegotrenden i USA tror han inte att vi hade haft en så stark vegotrend i till exempel Sverige.
Köttätandet i världen är det svårt att sia om. Köttätandet ökar i Kina men minskar i Sverige:
– Ändå äter de mycket mindre kött i Kina än vad vi gör i Sverige. Men det är klart att det finns en risk att trenden fortsätter.

Skillnaden mellan veganism och djurrätt tycker Tobias Linné är viktig att ta upp. Risken att veganismen tappar sin roll som kritisk, politisk åskådning.
– Visst är det bra med ett ökat intresse. Men att för den skull tro att vi är på väg mot ett samhälle där djur värderas på ett annat sätt än idag… Det handlar om en mer grundläggande fråga. Frågan om jämlikhet.

Linné menar att djurrättsfrågan måste sättas i ett annat perspektiv, ett politiskt perspektiv. Men även vegofrågan borde lyftas politiskt:
– En köttskatt har varit på tapeten länge. Det behövs fler politiska initiativ. Det räcker inte att överlåta till konsumenten att göra rätt val i affären.

Publicerat

För förändring i media – och på tallriken

Du ser och hör Ana Bradley från Sentient Media prata på Vegoforum 2021 den 13 februari då vi har tema “Vego och djurrätt i journalistiken”.

Text: Maria Fornstedt

ANMÄL DIG TILL WEBBINARIET HÄR!

– I det stora hela är det som något som blippar till i mediebruset, som nu om minkfarmarna i Europa. Men att belysa sammanhanget, sambandet mellan jordbrukens djuruppfödning och klimatförändringarna det är det få som gör i stora media.

Ana Bradley tycker inte att attityden till djurrätts- och vegofrågor i mainstreammedia förändrats mycket alls. Även om det händer då och då att nyheter om kött- och mjölkindustrin får stor uppmärksamhet.

Ana Bradley är executive director på Sentient Media som är en USA baserad organisation, även om Bradley själv arbetar i England. De är icke-vinstdrivande och engagerar journalister, skribenter, digitala marknadsförare och techarbetare som försöker göra djurrätts- och vegofrågor mer uppmärksammade, genomlysta och transparanta.

100 skribenter i ett kollektiv arbetar med att få ut sitt material till stora, mainstreammedier. Hur får man sina frågor omskrivna i the Guardian? Hur blir frågorna synliga på Google? Hur och när säljer man in en artikel? Sentient Media försöker täcka gapet mellan djurindustrins och klimatets verklighet och den information vi får oss till livs genom stora tidningar och tv-kanaler.

Det händer saker på området men det händer isolerat ”som i små bubblor” menar Ana Bradley:
– Det förekommer att forskare och politiker samlas till klimatkonferenser och äter kött till lunch.

Hon tar som ett annat exempel på att sambandet inte tas på allvar, att flygets inverkan på klimatet får betydligt större täckning i media än kött- och mjölkproduktionen. Ändå står flyget bara för 2,5 procent av koldioxidutsläppen i dagsläget och djuruppfödning för över trettio procent.

Visst finns det sojaprodukter och Veganuari men det finns inget medvetande om att det är bråttom, att vi befinner oss i en klimatkris, menar Bradley och påpekar att den alternativa livsmedelsproduktionen omsätter fyra miljarder dollar – men köttproduktionen två biljoner dollar.

Och det globala köttätandet går åt fel håll. I Kina har köttindustrin fått luft under vingarna. Man går från hälsosam och billig mat till skadlig och dyr. Det har redan börjat få konsekvenser för kinesernas hälsa:
– Olika kulturer har olika infallsvinklar på köttätandet. Men om framgång ska mätas i hur mycket kött man har råd att äta. Då går utvecklingen åt fel håll.

Antalet veganer i Storbritannien ligger enligt Bradley konstant kring en procent. Däremot kan de som äter växtbaserad kost ha ökat något.
Sentient Media försöker få kontakt med dem som inte nås av specialengagerad media, till exempel försöker man få högermedia att skriva och debattera:
– Vi försöker nå dem som vanligtvis inte är våra vänner. Det är ju ett ämne som beröra alla. Alla borde vara delaktiga.

Sentient Media försöker vara där människor söker. Söker man på frågor som berör animalieproduktion så ska man få relevanta svar. Ana Bradley berättar att Sentient Medias rubriker nådde 30 miljoner läsare förra året.
– Den viktigaste uppgiften man har som organisation är att bidra till upprätthålla planetens hälsa. Sett som sambandet mellan hälsan hos människor, djur och jordklot.

Kändisar och idrottsmän får mer än gärna fortsätta att dra sina strån till stacken. För det har inverkan på folks beteenden och attityder:
– Veganen är inte längre suspekt och stereotyp; blek och mager. Det finns förebilder. Filmen The Game Changers hade stor effekt på det området.
Och nu i samband med Covid 19 har den vegetariska hälsoaspekten belysts igen. Många som har dött eller blivit svårt sjuka under epidemin har haft höga kolesterolvärden, diabetes eller övervikt. Tillstånd som har koppling till ett högt köttintag. Kanske kan detta vara början till ett lite skifte mot ett växtbaserat leverne.

Att klimatdebatten skulle ha haft någon större inverkan på täckningen av vegofrågor i stora media håller hon som sagt inte med. Kanske något lite. Men inte alls i den proportion som den borde ha. I och med att vi vet hur stor effekt köttproduktionen har på klimatet:
– Varför nämner ingen att den allra enklaste förändringen man kan göra som individ? Att ändra vad man lägger på tallriken. Sociala medier och engagerade individer gör det, men politiker, forskare och media? Det är ett starkt ord, men för mig är det kriminellt.

ANMÄL DIG TILL WEBBINARIET HÄR!

Publicerat

Veganismen har blivit mainstream

Du ser och hör Francince Jordan från The Vegan Society prata på Vegoforum 2021 den 13 februari då vi har tema ”Vego och djurrätt i journalistiken”.

Text: Maria Fornstedt

ANMÄL DIG TILL WEBBINARIET HÄR!

Francine Jordan älskade djur. Därför blev hon vegan. Sedan kom hon på att hon mådde mycket bättre av växtbaserad kost, både fysiskt och psykiskt. Och så småningom började hon läsa mer om sambandet mellan veganism och miljö. Och om hur stor inverkan det vi äter har på klimatet.

Francine Jordan är PR och media ansvarig på the Vegan Society i Storbritannien. Attityden i media och bland folk på stan gentemot veganer och veganism tycker hon har blivit mycket bättre:
– Folk brukade ha idén att alla veganer hade någon sorts hippielivsstil. Nu för tiden går det inte att urskilja en vegan ute på gatan. Veganism har blivit mainstream. Och det tycker jag är en förändring till det bättre.

Francine Jordan påpekar att den pågående pandemin har gjort britterna mycket mer medvetna om vad de äter. Pandemin och klimatkrisen:
– Veganrörelsen har fått fler argument att använda sig av. Förut var det djurrätt det handlade om. Nu finns det forskning på att veganism nästan är ett måste för framtiden och klimatet.

När det gäller sambandet mellan miljö och djurrätt så tycker hon att frågorna för det mesta går hand i hand:
– Om vi tar bort folks behov av att äta kött och mejeriprodukter så har det ju en direkt positiv effekt både för djuren och för miljön.

The Vegan Society genomförde nyligen en enkätundersökning bland allmänheten som visade att en av fem ville skära ner på sin köttkonsumtion och 15 procent ville minska sitt ägg- och mejeriintag. Antalet vegetarianer har fyrdubblats sedan pandemin bröt ut. Före Covid 19 växte antalet vegetarianer sakta men säkert. Nu har antalet veganer och vegetarianer plötsligt ökat språngartat bland britterna.

Och alla vill använda The Vegan Societys veganlogo på sina produkter berättar Francine Jordan. Veganism har blivit trendigt och snart sagt vartenda  företag vill hinna med tåget. Loggan har blivit den livsmedelsmärkning som folk har störst förtroende för.

Utvecklingen globalt för köttätandet är ju inte lika positiv:
– Jag var i Singapore. Där är kötträtter dyra, en delikatess. Risken blir ju att i takt med att invånarna får det bättre ställt så ökar efterfrågan på kött. Vi får hoppas att det inte blir så.

Kändisar och idrottsmän då som kliver fram som veganer?
– Jag tror att det har haft en stor påverkan på könstänket. Veganen är inte lika självklart en kvinna längre. Det har kommit fram manliga idrottare som äter växtbaserat och vinner stora tävlingar. Männen har fått upp ögonen för att veganer kan vara både extremt starka och uthålliga. Filmen the Game Changers är ett bra exempel, Men fortfarande är den vanligaste frågan jag får som vegan hur jag får i mig proteiner.

Under Vegoforumet kommer Francine Jordan koncentrera sig på hur veganismen framställs i media och på sambandet mellan veganism och klimat.
Som en avslutande positiv trendspaning får vi veta att det brittiska utbildningssystemet har börjat ta in växtbaserad veganism i undervisningen:
– Om vi når barnen så är mycket vunnet, säger Francine Jordan. Det är en mycket intressant ingång och många skolor har börjat med vätbaserade alternativ till skolluncher och mellanmål.

ANMÄL DIG TILL WEBBINARIET HÄR!